Tidens gång och allt det där

Min kompis klagade på att hon inte har någon tid att slösa. Andra har minsann tid att gå på föreläsningar om astronomi, baka kakor eller åka hem.
En annan sade att hon var dålig på att slösa bort sin tid. Hur gör man om man vill slösa bort en timme innan sin supervision? Jag sa, man måste ta vara på timmen, ta hand om den, ge den lite kaka. Man kan gå och titta i sitt pigeon hole. Så det gjorde vi. Och åt en massa chokladkaka.
Man måste slösa lite tid ibland. Jag önskar att jag kunde slösa lite mer tid med K.
Kan man verkligen slösa tid? Den går ju hela tiden vad man än lägger den på. Det är ju inte som att man kan spara tiden. Det kanske handlar om vad man slösar den på.
Slösslös. Nu tänker jag slösa lite tid på att skriva en uppsats.

Är mitt uppe i efterforskningar för min uppsats om isorytmiska motetter. (Det är lugnt, jag visste inte heller vad det var fram tills för några veckor sedan.) Vad jag kommit fram till så här långt är att Dunstable inte tänkte så mycket, körde på simpel struktur och fina melodier. Han gjorde sin grej och gjorde det jäkligt bra. Dufay å andra sidan var en intelligent man som utvecklade och experimenterade med många olika former i sina motetter och föregick många kommande generationer tonsättare. Men inte gör det hans musik vackrare inte.

För övrigt så blandar jag svenska och engelska vilt när jag tänker och antecknar. Citat: "Panisorhythm - ny rytm för ny color i upper voices (to not speed it up i tre sections)"
Inte för att meningen i sig är begriplig för någon annan än mig i alla fall.

För några dagar sedan var det candlemas, en väldigt fin högtid med ljus, rökelse och körsång. Men det är en en sak som förbryllar mig: när asiatiska religioner har rökelse som doftar blommor och kryddor, har den anglikanska kyrkan rökelse som luktar rök...

Hosthost. Hosthost. Även om man inte riktigt har tid så blir man sjuk. Man slutar visst inte vara en människa för att man går på universitet. Och man slutar inte längta, oroa sig eller helt enkelt inte palla. Jag blev lite upprörd över det förra terminen. Tänkte att allra bäst vore det om man bara kunde sluta känna saker, vara lite mindre mänsklig. Men nu tänker jag, vill jag att det ska vara så? Det går nog inte, så varför ens försöka. Jag vill göra det här som en hel människa. Jag är inte här för utbildningen, utbildningen är här för mig. Och på sista tiden har jag njutit en del av den. Jag försöker att inte ta kritiken så hårt, inte bli ledsen för att jag inte klarar allting så bra, eller har möjlighet att lägga ned så mycket tid som jag vill. Det är himla svårt. Det går ibland. Nu ska jag skriva en uppsats, fast jag hostar, och jag vill göra den bra, men jag hoppas att jag kan göra det smärtfritt. Wish me luck!

Klick.

Om Amideva Hri

Herregud, vad pysslar jag med? Sitter här och drömmer mig bort och är ett klick från att köpa en bok som heter Teach yourself Sanskrit.

Jag har aldrig sett en så stor fullmåne

Här försöker man vara trevlig och bjuda på te, men fröken i fråga svarar inte. Att sova halv tio en fredagkväll känns lite sorgligt, men jag har visst inget bättre för mig.

När jag har en cykel ska jag göra fantastiska saker.