Kraftprov

Men först lite sushi.

Retreat

Ge sig hän. Chilla. Känna hur tårna känns, solen, vinden. Påskliljor. Curling up in a coach. Experiencing the pleasure of eating broccoli. Jag blev trött på att meditera, men ville inget hellre.

Att sitta i solen och fläta en fläta, vad kan vara mer värt att göra?

My life in two suit cases. Redo för världen. Bollen ska ut på äventyr. Vart? Den vet inte riktigt än. Kvar är att dammsuga och få en underskrift. It is too daunting for a Friday morning. Lyssnar på Poppea. Tänker att uppsättningen på Drottningholm kanske är det bästa jag någonsin sett. Fiolen den blir kvar; en sista frigörelse? Om jag har tur kommer en taxi vänta på mig i Uckfield, så länge killen i telefonen inte trodde att jag menade halv sex på morgonen.
Snart, snart kommer allt bli bra.

Är mitt uppe i packandet och fixandet inför att slutligen ge mig av för först en veckolång retreat och sedan gamla Svedala. Det känns lite kaotiskt; hur ska man veta vilka anteckningar man behöver ha med sig hem? Hur ska man veta att ens packning inte väger för mycket? Hur ska jag hinna alla småsaker innan imorgon? Jag vill ju egentligen pula på min uppsats om hur det religiösa och politiska klimatet i England respektive Italien påverkade Byrd och Palestrina. Hur ska jag få ihop alla mina saker till nästan ingenting så att de får plats i mina väskor?

Resfeber är mitt andranamn. Jag vill egentligen inte riktigt åka härifrån. Det är vackert och vårfint här. Det är kallt och slaskigt i Sverige. Skulle det inte vara höjden av lycka att sitta i ett lugnt, folktomt Cambridge i solskenet och läsa om opera, reformationen och Expressionism?

En körresa är inte alltid bara en körresa. Ibland kan ju supportrar, fans eller groupies få komma med också. Då kan det hända att man på tåget hamnar bredvid Professor R, "An acknowledged authority on the British countryside, especially trees, woodlands and wood pasture" (Wikipedia).

Sista supervision om en timme. Jag har inte gjort min stråkkvartett färdigt. Men, ja, det ska gå! Imorgon blir det körresa till Norwich. Och inget pluggande på en hel dag. Yeah.

Jag döör. Jag har en uppsats till imorgon om Pelleas et Melisande av Debussy. Den är ju jättefin och så, men jag förstår den inte. Och jag har en analysuppsats också. "Bara skriv" säger pappa och ler uppmuntrande. Jag suckar djupt och går tillbaka till datorn.

Det var jag. Det var mannen med solglasögon och bakåtslickat hår. Det var mannen med blå manchesterbyxor. Det var tjejen som åkte sparkcykel. Det var sol. Det var kaffe. Jag var trött, men det var vackert och jag kände mig hemma.

Almost there. Ögonen svider. Jag skriver ett inlägg på min blogg istället. Hur hanterade Tallis sina dissonanser egentligen? Hur skriver man en förståelig mening egentligen? Det är frågor som vi alla brottas med klockan 1 på morgonen.

Som man bäddar får man ligga

Efter en väldigt trevlig eftermiddag i London med Kristina, Karin och Louisa är jag nu tillbaka i verkligheten. Verkligheten stavas dead line. Imorgon faktiskt. Klockan 12. Det handlar om hur den engelska reformationen påverkade musiken. Det är ett spännande ämne, så jag tror att den här uppsatsvakan kan bli relativt angenäm. Mitt recept på framgång stavas en positiv målbild och havregrynsgröt. Adrenalin, tjejen!