Klick.

Om Amideva Hri

Herregud, vad pysslar jag med? Sitter här och drömmer mig bort och är ett klick från att köpa en bok som heter Teach yourself Sanskrit.

Jag har aldrig sett en så stor fullmåne

Här försöker man vara trevlig och bjuda på te, men fröken i fråga svarar inte. Att sova halv tio en fredagkväll känns lite sorgligt, men jag har visst inget bättre för mig.

När jag har en cykel ska jag göra fantastiska saker.

Pappapepppopcorn

Jag är pepp. Nästa vecka ska jag få skriva en uppsats om isorytmiska motetter av Dunstable! Vi har precis börjat en ny kurs om tidig sakral musik, mellan 1400 och 1600. En toppenföreläsare, toppenmusik. Kan det bli bättre? Måste bara komma överens med uppsatsrubriken. I nuläget förstår jag kanske hälften av orden i den.

Jag är pepp. Vi har en hemsk keyboardskillskurs. I Maj ska vi kunna; spela från stråkkvartettpartitur, spela trestämmig kontrapunkt med alt- och tenorklav, harmonisera en melodi, spela generalbas och transponera en Bachkoral. Men, mina vänner, det går framåt! Sakta, men säkert, så kan jag göra de där sakerna.

Jag är pepp. På måndag har jag barockfiollektion, jag har en liten ensemble som jag snart ska börja repa med och jag har övat nästan varje dag den här veckan. Tjoho!

Och, som kronan på verket; imorgon kanske Kristina kommer hit!

Ang. det förra inlägget kan jag meddela att min lärares kommentar på min uppsats var; Oh, this one was very emotional! Jag tror visst att viss musik drar iväg med mig lite väl långt. Men så ska det vara, I say!

Jag äter alldeles för mycket pommes frites. Jag äter frukt. Jag sover. Jag mediterar. Jag tittar på en vacker bild jag har på min anslagstavla. Jag är virrig. Jag är organiserad. Jag har köpt smör. Jag ska köpa en cykel. Jag har inget gehör. Jag har inget humör. Jag har bara dig.

Jag skriver uppsats. As always. Nu är det om en aria ur Don Giovanni. Den är så stark, så det är nästan obehagligt att lyssna på den. Det är fantastiskt. Musik ska vara omvälvande.

Bollen prövar lyckan

Aaaahh... Ringde upp Musikmuseet i Stockholm. Där finns något av ett drömjobb. Musik och museum; det bästa av två världar. Om jag inte vill bli en torr akademiker som står och drar torra skämt inför ointresserade eller alldeles för smarta studenter, beroende på universitet presumably, så skulle det kunna vara fantastiskt att jobba på ett museum, hitta på intressanta utställningar, ha spännande visningar för barn (ja, det skulle nog vara att återuppleva min lyckliga barndom). Musikvetenskap gjord tillgänglig för många människor.

Hur som helst, jag ringde upp. Jag sade med hurtig rust, Hej, jag är intresserad av sommarjobb, vem kontaktar jag då? Receptionisten i andra änden sade, Det är mig du ska prata med, men du är KÖRD för vi ger jobben till våra timanställda och om vi inte ger dom till dom så ger vi jobben till dom andra femton som står på vår lista. Du kan vara nummer sexton om du vill?

Tack, tack. Att lyckas på arbetsmarknaden ska inte vara enkelt. Nu jäklar tänker jag tränga mig i kön och skicka in ett fantastiskt brev om mig själv, I'll make them an offer they can't refuse. Några tips?

Emma...

• Skriver uppsatser
• Har kläder på tork
• Är pepp
• Saknar K
• Vill träffa Liten och hans storasyster Rosa
• Tycker att Boulez är en kul typ
• Mediterar regelbundet
• Har en barockfiol
• Luktar curry
• Äter chips
• Sjunger i kör
• Skriver listor

Vilken kanontjej!

Kan det vara så enkelt att meningen med livet är att spela barockfiol och meditera?

Idag skrev jag en uppsats på en och en halv timme. Den sista halvtimmen i pausen under kören. Kören slutade ungefär samtidigt som deadlinen till uppsatsen var. Det gick det också. Men varför är alltid Marie där när jag gör såna saker? Enligt henne är jag en riktig sista minuten-person. Och jag menar, idag stämde det ju. Men jag var väl aldrig så förut? Se, vad Cambridge gör med mig! Ack!

Och jag får uppsats på uppsats och harmonilära på harmonilära och gehörspiskning. Den här terminen kommer bli hektisk om något. När jag egentligen vill softa med K, titta på film och äta godis. Eller vara på retreat i ett tyst snöbetäckt Västmanland. Men jag antar att uppsatsskrivning har sin charm.

Godnatt, vänner!

Idag förstod jag vad ett överstigande sextackord är. Eller så förstod jag vad grejen är. Dom är överallt! Man kommer inte ifrån dom! Aaaah!

Någon lägger av och till godis i mitt pidgeon hole. Någon tycker antagligen om mig, eller tycker kanske att jag är för smal för mitt eget bästa. Jag tackar och tar emot.

Annars är det fullt upp. Här ligger man inte på latsidan inte. Jag har haft barockorkesterkonsert, Hanna har varit här, imorgon ska jag spela Threnody av Penderecki for the victims of Hiroshima http://www.youtube.com/watch?v=FfBVYhyXU8o. Imorgon kommer Johannes. Idag har jag skrivit en variation på en menuett av Mozart, början på en stråkkvartett och variationer över en basgång à la Purcell.

Väl mött!

Lent term 2010

Tillbaka på banan. Igår kom jag tillbaka till Cambridge. Det kändes jättetråkigt att åka från K och från alla andra. Men när jag kom fram var det ändå lite som att komma hem. Den svaga doften av mögel i mitt rum, ljudet av stolskrap i matsalen, mat som inte smakar någonting, en hel förmiddag i biblioteket. Allt har en charm som jag hade glömt bort, eller inte märkt förut. Jag tror det här kan bli en bra termin.