Idag skrev jag en uppsats på en och en halv timme. Den sista halvtimmen i pausen under kören. Kören slutade ungefär samtidigt som deadlinen till uppsatsen var. Det gick det också. Men varför är alltid Marie där när jag gör såna saker? Enligt henne är jag en riktig sista minuten-person. Och jag menar, idag stämde det ju. Men jag var väl aldrig så förut? Se, vad Cambridge gör med mig! Ack!

Och jag får uppsats på uppsats och harmonilära på harmonilära och gehörspiskning. Den här terminen kommer bli hektisk om något. När jag egentligen vill softa med K, titta på film och äta godis. Eller vara på retreat i ett tyst snöbetäckt Västmanland. Men jag antar att uppsatsskrivning har sin charm.

Godnatt, vänner!