Tillbaka i Sverige efter en vecka med garden parties, baler och annat smått och gott. Kanske kommer en utförligare rapport snart. Kanske inte. Kanske kommer jag berätta om hur underligt det känns att plötsligt vara i ett land där alla pratar mitt modersmål och som är fullt med skog. Kanske kommer jag prata om en viss tävling jag har gett mig in i. Kanske kommer jag berätta om all musik som jag är fascinerad av för tillfället. Vägen ligger öppen och allt det där. Kanske kommer jag ge upp internet och njuta av den svenska sommaren. Kanske kommer jag bara leva livet lite grann. Kanske kommer jag bli som jag umgås och glömma allt. Je ne sais pas.

59,3.

Va faaan. Haha.

Jag använder musik som terapi igen. Det är fantastiskt.

Peptalk.

Det hade kunnat gå bättre. Det hade det. Det hade kunnat gå ganska mycket bättre faktiskt.

Jag är stolt över att min första reaktion inte var "Gud, vad dålig jag är!", utan snarare "Gud, vad dumma dom är som rättar så dåligt!". Jag är stolt över hur mycket jag har lärt mig under det här året. Jag är stolt över hur mycket revision jag gjorde, hur lite jag "procastinated". Jag är stolt över vad min analyslärare skrev om mig i min terminsrapport. För det säger ju mer om vad jag kan än en, EN tenta. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är bra. Nästa år, då jäklar!

Fick just den preliminära kurslistan för nästa är. Spännande! Notation helt klart. Kanske Schenkerian analysis? Kanske "Music and society in Handel's London" med Andrew Jones? Kanske Ethnomusicology? Tyvärr är allas vår Iain Fenlon bortrest nästa år, så det blir ingen Monteverdikurs, synd.

Och på onsdag kommer RESULTATEN. Oh my God, som vi säger.

Nu blir det film och Sainsbury's chokladcrêpes!

Så vad gör en Cambridge-student som INTE HAR NÅGONTING ATT PLUGGA? Det är nästan som en paradox. Nästan som en av de stoersta paradoxerna i musickhistorien.

Igår var jag och "puntade" för första gången. Det var roligt och soligt. Fast jag tordes inte stå och vara den som skjuter på med en lång pinne. Det kändes som att jag skulle ramla i vilken sekund som helst. Jag är nog lite rädd för vatten. Tack för det, mamsen!

Fast helt har jag inte tagit semester. Jag tror jag tänkte att efter tentorna så skulle jag inte vilja ha någonting med musik att göra för ett tag. Jag känner snarare att jag har fått en massa inspiration till att lära mig mer. Jag gillade verkligen att göra revision. Att faktiskt lära mig allting till slut och inte bara gå över det och kräkas ur sig en uppsats så fort som möjligt. Även om jag aldrig har haft examen på det sätt som engelsmän har haft hela sitt liv och aldrig behövt plugga inför dom så tror jag ändå att jag är mer en provperson än en uppsatsperson. Jag tycker om att lära mig saker, men jag blir alltid så stressad av att möta dead-lines. Mitt sommarprojekt är att bli musikaliskt allmänbildad och lyssna på alla de där styckena man hört talas om, men aldrig riktigt lyssnat på. De senaste dagarnas guldkorn är Berlioz: Symphonie fantastique och Haydn: Puksslagssymfonin. Och så läser jag en superspännande bok om medeltida notation. Jag har lärt mig en massa om neumer! Medeltida notation rockar!

Kram

Spindel. Uppföljaren.

Man trodde man hade kirrat biffen. Man trodde ingen mer spindel. Så plötsligt är det en annan enorm spindel i duschen. En enorm spindel. Jösses. Men jag höll huvudet kallt och nu lever spindeln livets glada dagar i rabatten. Jag undrar vad spindelhistorierna egentligen säger om standarden på våra studentrum, menmen.

Nu behöver jag inte prestera någonting på superlänge! Nu är alla, alla tentor klara. Hallelujah! I måndags hade jag gehörsprov och idag keyboardskillsprov (klaviaturfärdigheter!). Mitt keyboardskillsprov gick åt skogen. De allra mörkaste urskogarna i Norrland ungefär. Jag har ändå blivit helt okej bra på keyboard under året. Men idag, då var min transponerade bachkoral mer atonal än tonal och tenor- och alt-klaverna spelade mig ett spratt. Shit pommes frites. Fast det hade kunnat vara mycket värre.

Nu ska jag ut i sommarsolen och LATA MIG.

Spindel. Episod 2.

Idag när jag precis skulle äta frukost ser jag att den gigantiska spindeln går på mitt ben! Oh, my God. Efter en viss panik samlade jag mod till mig och den fick resa utomhus på Palestrinas Missa Brevis. Puh...

Mina ord har tagit slut. Är alldeles för trött för att få någonting vettigt sagt. Allra minst går det att prata engelska. What a nuisance!