Dagen efter veckan före.

Jag minns att när jag hade haft mina tentor förra året tittade jag på Höstsonaten av Ingmar Bergman och blev berörd så att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Jag tror jag till och med var tvungen att pausa ett tag.

Att slappna av efter en sådan intensiv upplevelse som tentorna i Cambridge verkar försätta mig i ett väldigt känsligt tillstånd. Igår var jag på en konsert med The Cardinall's Musick i St John's Chapel och hörde musik av Byrd och Tallis. Det var så vackert att tårarna började rinna sådär som man känner att man inte borde på en offentlig plats.

Jag har tittat på BBC-filmatiseringen av Pride and Prejudice och blivit så berörd av kärlekshistorien och spelat Marin Marais på min viola da gamba och blivit så berörd av musiken.

Som att så här mycket känslor, så här mycket kärlek, har jag inte kännt på flera månader. Som att jag behövt vara så stark och klara av så mycket och nu bara brister det. Och det är fantastiskt.