Jag har varit på konsert idag. Endellion String Quartet. Judith Weir är en kompositör att kolla upp. När jag gick dit och var där var det som att jag kände att ja, det är det här Cambridge jag vill vara i. Där man helt sonika kan gå på en konsert med en av dom bästa stråkkvartetterna runt hörnet. Ett annat Cambridge jag vill vara i upptäckte jag när jag i eftermiddags drack te tillsammans med andra internationella studenter på Selwyn.
Jag förväntade mig det inte, men det har ändå varit en kulturchock. Det är som att allting som händer och görs är bara lite annorlunda från hur det är i Sverige. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, språket gör nog sitt, men jag kan verkligen känna mig konstig här. Och det är en sån ovan känsla eftersom jag är supersvensk och känner mig väldigt trygg med det nordiska sinnelaget. Jag har blivit minoritet! Hjälp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar