Mitt rum - kunde varit bättre?

Jag har fått ett rum som luktar fuktskadat och har fula gardiner och en brun matta. Men det känns ganska bra ändå. Jag har ju piano. Vi bor tre musikstuderande i ett block. Jag delar dusch med Mooki. Hon glömmer att låsa upp duschen för mig. För övrigt är det en sån där dusch som sitter i taket. Fertila kvinnor önskar annat.

Men jag har gjort det fint med affischer och kort och det är liksom lite mysigt. Det är lite som att gå på folkhögskola kanske eller vara på läger. "Det kanske är lite slitet, men o så charmigt". Men jag ska inte klaga. Det ska jag inte. Jag är i Cambridge. Idag mötte jag min Director of studies, en handledare som har ansvar för vår undervisning. Det var bra. Vi behöver en almanacka, vi behöver kunna säga nej, och vi behöver spela piano fem minuter varje dag (alltså började med fyrtio minuter. Pang på) Jag vet inte riktigt än vad som väntar i undervisningen, men jag tror det kommer vara bra, att börja plugga känns fantastiskt. Är det någonting jag inte kommer vara så är det understimulerad. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

För övrigt så pratar britter alldeles för fort. Jag och den tyska och den österrikiska tjejen har talat ut om det. (Den tyska tjejen träffade jag när jag var här på intervju, hon trodde jag var britt, jag trodde hon var det, så så dåliga på engelska är vi nog inte)


Utsikten utanför mitt fönster är en rugbyplan, eller snarare ett rugbyplanshus. Idag var det Selwyn Freshers Fair, föreningar på mitt college försökte locka till sig medlemmar. Min musikkompis Philippa anmälde sig till alla som bjöd på godis, jag anmälde mig till musikföreningen och simföreningen. Jag hade tänkt fråga hur det låg till med rugbyspelandet, men killarna som satt vid det bordet såg muskulösa och läskiga ut så jag tordes inte. Imorgon är det hela universitetets Freshers Fair, fortsättning följer således.