Hosthost. Hosthost. Även om man inte riktigt har tid så blir man sjuk. Man slutar visst inte vara en människa för att man går på universitet. Och man slutar inte längta, oroa sig eller helt enkelt inte palla. Jag blev lite upprörd över det förra terminen. Tänkte att allra bäst vore det om man bara kunde sluta känna saker, vara lite mindre mänsklig. Men nu tänker jag, vill jag att det ska vara så? Det går nog inte, så varför ens försöka. Jag vill göra det här som en hel människa. Jag är inte här för utbildningen, utbildningen är här för mig. Och på sista tiden har jag njutit en del av den. Jag försöker att inte ta kritiken så hårt, inte bli ledsen för att jag inte klarar allting så bra, eller har möjlighet att lägga ned så mycket tid som jag vill. Det är himla svårt. Det går ibland. Nu ska jag skriva en uppsats, fast jag hostar, och jag vill göra den bra, men jag hoppas att jag kan göra det smärtfritt. Wish me luck!