En sak man aldrig har i Cambridge är tråkigt. Jag insåg det idag. Hela tiden gör man saker, hela tiden gör man spännande saker, engagerande saker, plågsamma saker, jobbiga saker, pinsamma saker, fantastiska saker. Men tråkigt det har man aldrig.

Idag har jag sjungit i kör, på morgonen bara tjejer, på eftermiddagen Advent carol service, första advent och sånger om Jesusbarnet. Jag har också hunnit med att skriva en fugexposition på ett alternativt kafé och skriva färdigt en uppsats om Händel. Snart blir det körcurry. Tråkigt? Nehe, du.

Förutom att träffa K och se Våroffer och Riddar Blåskäggs borg i London igår var helgens höjdpunkt att köpa klänning till balen på fredag. (Uppdatering: På fredag hålls det bal på Selwyn; Kristina kommer och vi ska gå tillsammans och kalasa hela natten). Hursomhelst; den här klänningen inhandlades i en fantastisk second hand-affär. Den har en massa guld på sig och har en svart kjol. Aahh... Vad fin den är... Jag dööör!

En dag på biblioteket

Jag, Händel och en massa anteckningar begav oss till biblioteket tidigt på lördag morgon för att skriva uppsats. Händel är en riktig hejare på att skriva uppsatser, men han bryter ganska mycket på tyska när han pratar. Nu sitter vi här och diskuterar opera serias fördelar och nackdelar. Händel säger, ja, opera seria är grejen inte minst för man måste ha konventioner för att kunna bryta mot dom. Jag bryter mot dom och så blir det jättecoola effekter, som när Cleopatras aria börjar utan ett instrumentalt förspel, hehe. Men är det inte lite tråkigt att bara skriva recitativ, aria, recitativ, aria, frågar jag. Händel kontrar; men vadårå, det är ju så man gör?! Jag suckar och tänker; Händel skulle nog aldrig förstå. Men himla snygga arior har du gjort alltså! Händel säger; jag vet!

The perils of Google Translator

Idag upptäckte jag och K charmen i att översätta våra bloggar med Google-translator. Vi insåg att det är ju så våra engelsktalande vänner skulle kunna upptäcka vad vi skriver om dom!

Till exempel kan det låta så här:
While the others are at a nightclub for me a quiet struggle against high torktumlepriser.
Eller så här:
Middle of the night creeps like this phrase in my essay

I Kristinas blogg hade kycklingben i halsen blivit översatt med drumstick in the neck.
Så det var nog ingen större fara egentligen.

På lördag, då minsann ska jag till London och gå på opera och träffa K. Alla tiders, I say!

Jag sover för lite.

Håhåjaja, arbete hopar sig. Till onsdag, uppsats, till fredag variationer på tema, måndag två uppsatser och till tisdag två fugexpositioner. They work us hard, oh, yes, they do.

Disciplin kan vara en konst. Efter att inte gjort min uppsats i två timmar ska jag nu bege mig till Magdalene College på Formal Dinner. Magdalene släppte in kvinnor först 1988. Inte okej.

Puss!

Mitt i natten smyger sig sådana här fraser in i mina uppsatser:
There are all kinds of non harmonic notes, all yearning for resolution.
Och:
Thanks to the continuos bass, the piece never stops moving, never stops walking. It is a melancholic and wistful walk.

Jag tror det är bäst jag går och knyter mig, innan mina uppsatser börjar likna poesi mer än uppsatser. Vilket ju inte behöver vara fel, säger du. Men jag säger, var sak på sin plats. Män är män och kvinnor kvinnor. Eller hur det nu var.
Godnatt!

Jag skriver ett tal om minimalism, det är superspännande.

Och gissa vad; min uppsats om operans uppkomst fick jättebra kritik och läraren har tydligen pratat till gruppen efter mig om att min uppsats var bra och att dom borde läsa den... Hur hände det här?

Jag läser Sarah Waters The Night Watch istället för att göra mina variationer på ett tema i Wienklassisk stil. Jag tror inte det är riktigt hållbart i längden.

Forgive us for our trespasses.

Jag kan inte undvika att känna mig som en hedning på gudstjänsterna på Corpus Christi. Som en hedning som blivit satt där mot min vilja för att omvändas, men som i smyg tänker på den åttafaldiga vägen. Som ibland säger med i Fader vår, men som egentligen funderar på upplysning. Så kan det vara.

Igår stötte jag och Heidi på en person som gjorde en enkät om folks syn på Jesus. "It is a good thing but not for me".

Kvällen slutade med socialt samkväm med kören. För mycket tortillachips med ostsmak för min del. Jag mår lite illa.

Medan dom andra är på nattklubb för jag en tyst kamp mot höga torktumlepriser.

Så har ytterligare en dag kommit och gått på ett av världens bästa universitet. (Yes!)
Föreläsning om att skriva stråkkvartetter, föreläsning om att analysera stråkkvartetter. Enskild undervisning om att skriva fugor. Färdigställandet av uppsats om operans uppkomst, påbörjandet av tal om minimalism. Hummussmörgås, soppa, cappucino och kaka. Ikväll tänker jag mig en ledig kväll, kanske titta på film eller läsa Karin Boye.
Dessa dagar läser jag följande dikt om och om igen;

Idyll

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min
arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din
levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och
jag undrar bara,

att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len
lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det
gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.

I'm in för lite mer Robin Holloway, lite mer utsvävningar om Kurt Weills "Jewish under-the-belt melodies" och Bartoks musik beskriven som "Pure poetry". Men jag tror att morgonen skulle kunna tillbringas på angenämare sätt. Hur som helst, jag hävdar ju att jag är intresserad av modern musik, upp till bevis!

Och ja, ja, jag är inte klar med uppsatsen, men nästan och jag är nöjd med det arbete jag gjorde igår.

Morgongudstjänst på Corpus, jo, jag tackar.

Igår fick jag ännu mer orkestererfarenhet. Selwyn College Orchestra. Det var roligt och opretentiöst. Det gick lite hursomhelst, men människor var glada.

Idag ska jag skriva färdigt min uppsats om den Florentinska Cameratan och Monteverdis Orfeo. Jag ska! Även fast inlämningen är på tisdag kväll. Men jag kan få den färdig idag. Jag ska få den färdig idag. Utan pardon.

Fortsättning följer...

Idag spelade jag min första konsert!
Man kan ju inte säga att det gick till på Lilla Akademienvis direkt. Första repition i tisdags, ett rep igår, ett idag, sen pang på, konsert. Men det gick ju ganska bra? Folks avistaläsning håller verkligen hög klass. Ett stycke låter egentligen aldrig dåligt. Men eftersom det aldrig är någon som jobbar ordentligt låter det aldrig riktigt bra heller. Jag tror ändå att det kan vara ganska bra för mig, eller vem som helst som har Lilla Akademien i bagaget. Man vet hur man jobbar och har en bra grund, men avistaläsning och att vara med i huvudet hela tiden när man spelar kan man behöva. Man har liksom inte tiden att passivt lära sig ett stycke.
Fast lite frustrerande är det ju när det låter fultfult och ingen bryr sig.

Konserten idag var med en orkester vid namn Collegium Musicum. Egentligen är det en barockorkester (som jag snart ska spela på barockfiol i!), men dagen till ära spelades modern musik och då fick jag vara med, för det spelades på moderna instrument. Dirigent var Tim Brown, jag hade hört diverse mindre smickrande saker om honom (han är svår att ha och göra med, "he's mental"), han är Director of Studies i musik på Clare College, men han var en fantastisk dirigent. Otroligt effektiv repetitör och på konserten var han som besatt, hans blick var nästan obehaglig. Men på ett bra sätt.
Dessutom så sade han efter repet i tisdags att jag hade spelat bra; 'some really good playing there'. (Och mig charmar man med smicker.)

För övrigt finns det fantastiska körer i Cambridge. På konserten sjöng Trinity och Clare. Wow. Och jag har inte ens hört King's än.

Mail måste man kolla flera gånger per dag. Jag kollade i morse. 8 nya mail. Jag kollade halv fyra. 7 nya mail. I ett av dom stod det att det inte var någon musikanalyslektion idag, för vår lärare hade fått ett oangenämt virus. Men det visste jag redan, för jag hade gått dit och konstaterat att det inte var någon lektion, för det var ingen där. Helt tomt och öde och låst och tyst. Sin mail måste man kolla oftare.

Operans uppkomst, här kommer jag!

Uppsatskrisens ädla konst

Idag lämnade jag in analysuppsatsen om Scarlatti. Håhåjaja. Här försöker man planera sin tid och så slutar det med att man sitter och sliter sitt hår tre timmar innan inlämning. Den blev ju slutligen klar en hel timme innan den skulle lämnas in, men kanske mest tack vare att jag sänkte mina krav ganska rejält. Kanske handlar det om att ha rimliga krav redan i början av skrivandet av en uppsats, så att det inte blir till att skjuta upp bara för att man vill göra det lite bättre. Bara för att nå punkten där man blir desperat. Hur som helst, det är faktiskt ett ganska spännande stycke och det ska bli intressant att ha en lektion om det imorgon.

För övrigt har jag ätit pommes frites/klyftpotatis både till lunch och till middag idag. England är stället.

Nu ska jag inte komma för sent till Robin Holloways lektion om 1900-talsmusik. Jag ska bara klä på mig, duscha och äta frukost. Det är lugnt. Det är ju 12 minuter kvar. Ryktet går om att han har haft en affär med Benjamin Britten. Det är sånt som livar upp min vardag.

Analys, prat och mat.

Jag är trötttrött. Jag antar att man ska vara out and about på fredag kväll. Men nej.
Jag och min kontrapunktövning satt på mitt rum och hade det mysigt istället.

Till idag hade jag skrivit ett ackompanjemang till en Schumann-lied. Supersvårt. Det närmaste jag kommit Schumann är hans violinsonat och den försökte jag mig inte på att analysera. Jag tog min tillflykt till Dichterliebe (http://open.spotify.com/album/25S92Lrw48B9nFgz6pzXBa) och försökte få mig in i Schumannstämning. Enligt mig så lyckades det inget vidare och jag skrev bara ner slumpmässigt valda ackord. Enligt Natassa är "mina övningar alltid bättre än jag tror att dom är". Hon är rolig, hon blir som uppspelt när hon visar vilka spännande ackord och ackordsföljder man kan använda. Hihi, här kan man använda ett överstigande sextackord, så blir det mycket finare, hihi.

Imorgon heldag analys Scarlatti Sonata e-moll.

Så kan det också vara

Jag hade en fantastisk kväll igår. Jag och Selwyn lbgt, hbt du vet, var på middag på Clare College. Fantastisk mat, fantastiska människor. Jag blev nog lite kär i dom allihopa, men det är ingen fara, K, för dom var män allihop. En hette Sven och var från Tyskland. Han pluggade japanska och när han var i Japan hade han träffat sin livs kärlek som var hälften japan, hälften svensk. Så han tyckte om mig. Jag tyckte om honom för att han var från Tyskland och rolig. Så kan det vara.

Nu har jag sjungit, nu är jag uppspelt och kär i livet.
Fast allra mest ser jag fram emot London på söndag.