Jag är väldigt glad att jag inte är förstaårselev i år. Att jag är här, vet hur saker går till, vet hur engelsmän fungerar (i den utsträckningen det är någonting man kan förstå), jag kan prata engelska, jag har vänner, jag vet hur man åtminstone borde plugga, jag vet hur man överlever. Jag visste ingenting av det där förut. Jag fick lära mig det den hårda vägen. Jag är inte avundsjuk på de som måste lära sig det nu. Oh dear.