AVJ: Is this your first complete fugue ever?
Jag: Eh Yes.
AVJ: It's not bad...
Dagens supervision med AVJ, mannen, myten, var lite mer av en självförtroendeboost än den förra veckan när jag hade skrivit en ganska tveksam stråkkvartett:
AVJ: Why have you written this passage in unison?
Jag: Eh because I didn't know the harmony...
AVJ: Well, that was what the cynical me was thinking.
Idag tänkte jag att det är så synd att man inte lever på sjuttonhundratalet. Tänk att få vara kompositör och skriva fugor eller stråkkvartetter. Vem vill skriva tolvton när man kan skriva en sonat? Heja Haydn! Heja Bach!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar