Pappa frågade om det där med att hoppa trampolin var bildligt eller bokstavligt. Jag skrattade lite åt honom och sade att det var bokstavligt. Jag skulle ju gå till trampolinklubben idag och lära mig att hoppa studsmatta. När jag var på Societies' fair så gick jag förbi trampolinklubbens monter och de sade att det var jättekul. Och jag menar, det är ju klart man vill göra något som är jättekul! Men ju närmare klockan blev fyra kände jag att det faktiskt var lite läskigt att gå till ett ställe där jag inte kände någon och göra någonting jag inte alls kan. Det kändes som att det skulle krävas ett väldigt stort hopp för att ens våga mig dit. Att hoppa hade plötsligt blivit lika bildligt som bokstavligt. Och idag var en sån dag när det kändes alldeles för svårt och otäckt. Så det blev till slut varken bildligt eller bokstavligt hoppande.
Det blev en massa timmar fiolspel istället. Trygg mark.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men hoppet finns kvar.
SvaraRaderaHaha, du är så himla TRÅKIG! :)
SvaraRaderaTihi,tihi.:)
SvaraRadera